Det har gått drygt tre veckor sedan jag anlände till Sverige. Jag funderade inte något större vid hur reaktionen skulle bli när jag skulle inta det vanliga, med ett annat ord, verkligheten. Jag hade anat att ett eventuellt förändrat tänkande skulle infinna sig, men inte hade jag trott att min kropp, sinne, själ, hjärta och tankar skulle utvecklas, eller kanske till och med förändras, vilket det faktiskt lyckats ha gjort. Jag sade ett sorgligt farväl till Ghana, och när flyget lyfte från Kotoka international airport i Accra, frågade jag mig vad jag egentligen åker hem till. Jag fick en panik känsla och jag kunde känna att mitt hjärta nästan var beredd på att lyfta hela mig, för de slag som mitt hjärta slog.. fick mig och min kropp till att bli i okontrollerat tillstånd. Min kropp gjorde ett val.. Mitt hjärta lämnades kvar i Ghana.
Väl hemma finner sig tankarna på det liv jag fått ta del av och uppleva. Det liv jag aldrig kommer sluta fascineras av. De tre månader jag givit mig till ett annat land, samhällsstruktur och blivit omfamnad av ett annat folkslag med dess kultur och ett skilt tänkande, har jag nu blivit medveten om att det vill ta sin tid att landa, såväl fysiskt som mentalt, återhämta sig och anpassa sig till samhället jag lever i. Det är mycket, jag kallar det liv, jag fått gå igenom, med ständigt nya intryck och blivit satt i situationer där jag tvingats ta ställning, eller på något sätt finna någon slags bestämd åsikt, där det kan handla om att låta sig anpassas eller inte. Det är många ting, vilket skiljer Ghana och Sverige. Det är just skillnaden som givit min vistelse något så otroligt mycket. Jag har fått möta en mängd nya ting, vilka jag kommer bära med mig i resten av mitt liv. Nya människor, nytt tänkande, nya prioriteringar, framförallt ny livsglädje… där jag med mitt hjärta är tacksam och värdesätter det liv jag har, det liv jag lever, och den människan jag är och i den kropp jag lever. Min volontär tid har gett mig själv, och öppnat upp många nya dörrar och möjligheter, att jag nu står med mina egna ben i vy över vad vi som människor kan förändra i världen. Jag vill säga er, låt er inspireras och åk som volontär. Det kommer ge er och ert liv väldigt mycket tillbaka. Min tid som volontär, mitt liv i Ghana är obeskrivlig och oförglömlig!
Advertisement





Ååh Cornelia, du är så fin! Det du skriver är så vackert. Du har gjort så mycket för dom arikanska barnen. Tack för att jag har fått lära känna dig under min vistelse i Ghana.
Puss och kram Sara
Hej söta syster yster!
Bra jobbat! Stolt över dig! Hade själv aldrig vågat göra det du gjort. Du är en stor erfarenhet rikare än många andra! Älskar dig, puss på dig!