BÖRJAN PÅ NÅGOT NYTT.

Jag fann den plats, vilken gav mig och min själ ro. Jag fann det liv, vilket starkt beundras. Jag fann den glädje, vilken aldrig upplevts tidigare. Jag fann ett andra hem. Ghana. Den livsstil jag levde i Ghana, kommer jag inte kunna förklara med ord. Det kan låtas främmande för många av er, att jag skulle vilja leva mitt framtida liv i Ghana. Men livet i Ghana, har något som vi i västvärlden inte har, och aldrig kommer kunna få eller uppnå, och det är den enorma kärleken. Det är livet med naturen och det är livet här och nu.

Jag har fått känna glädjen av att ge, den känslan är obeskrivlig.  Därför tänker jag inte sluta att ge. Min sista vecka i Ghana, sade jag till en god vän, även en inspiration till mig, att jag aldrig varit så tacksam, och att jag fått uppleva en så fin avslutning på min vistelse, de ord jag fick tillbaka, skulle bli de ord som fick mig att tänka som jag gör idag, just nu. Orden var “början på något nytt.”, det menades med att den fina avslutning, var början på någonting nytt. Mycket riktigt, och mycket sant. Min vistelse i Ghana, har blivit början på något nytt.

Jag är tacksam. jag är glad att fått ta del som volontär. Jag vill ge ett tack till alla volontärer under min vistelse. Jag vill ge ett tack till er som följt mig här på min sida. Jag vill dock nämna att detta är inte slutet. Detta är början på något nytt, inte sant. Jag vill nu publicera ännu en sida, vilken kommer bli min fortsättning. En fortsättning på livet efter min volontär tid. Syftet med sidan är att för mig själv skriva tankar om det viktiga i livet, ur min synvinkel ser på ting, och vad jag anser är viktigt att värdesätta. Jag skapar denna sida för att även ge inspiration, och det finns tillfällen för dem som vill tycka till och ge tankar tillbaka.

Ni kan följa mina tankar vid Vintagepoesi.wordpress.com

AVSLUTANDE MENING, MED HJÄRTAT KVAR I GHANA.

Det har gått drygt tre veckor sedan jag anlände till Sverige.  Jag funderade inte något större vid hur reaktionen skulle bli när jag skulle inta det vanliga, med ett annat ord, verkligheten. Jag hade anat att ett eventuellt förändrat tänkande skulle infinna sig, men inte hade jag trott att min kropp, sinne, själ, hjärta och tankar skulle utvecklas, eller kanske till och med förändras, vilket det faktiskt lyckats ha gjort. Jag sade ett sorgligt farväl till Ghana, och när flyget lyfte från Kotoka international airport i Accra, frågade jag mig vad jag egentligen åker hem till. Jag fick en panik känsla och jag kunde känna att mitt hjärta nästan var beredd på att lyfta hela mig, för de slag som mitt hjärta slog.. fick mig och min kropp till att bli i okontrollerat tillstånd. Min kropp gjorde ett val.. Mitt hjärta lämnades kvar i Ghana.

Väl hemma finner sig tankarna på det liv jag fått ta del av och uppleva. Det liv jag aldrig kommer sluta fascineras av. De tre månader jag givit mig till ett annat land, samhällsstruktur och blivit omfamnad av ett annat folkslag med dess kultur och ett skilt tänkande, har jag nu blivit medveten om att det vill ta sin tid att landa, såväl fysiskt som mentalt, återhämta sig och anpassa sig till samhället jag lever i. Det är mycket, jag kallar det liv, jag fått gå igenom, med ständigt nya intryck och blivit satt i situationer där jag tvingats ta ställning, eller på något sätt finna någon slags bestämd åsikt, där det kan handla om att låta sig anpassas eller inte. Det är många ting, vilket skiljer Ghana och Sverige. Det är just skillnaden som givit min vistelse något så otroligt mycket. Jag har fått möta en mängd nya ting, vilka jag kommer bära med mig i resten av mitt liv. Nya människor, nytt tänkande, nya prioriteringar, framförallt ny livsglädje… där jag med mitt hjärta är tacksam och värdesätter det liv jag har, det liv jag lever, och den människan jag är och i den kropp jag lever. Min volontär tid har gett mig själv, och öppnat upp många nya dörrar och möjligheter, att jag nu står med mina egna ben i vy över vad vi som människor kan förändra i världen. Jag vill säga er, låt er inspireras och åk som volontär. Det kommer ge er och ert liv väldigt mycket tillbaka. Min tid som volontär, mitt liv i Ghana är obeskrivlig och oförglömlig!

PICTURES.

VID LIVET.

Jag vill med denna text enbart skriva att jag ar vid livet och att jag just nu lever min sista dag i Ghana. Jag har inte funnit tid att dela med mig av den sista tid jag givits i Ghana. Jag har tillsammans med Ulrika, fatt mojlighet att ta del av, och blivit omfamnad av ett annat Ghana, en storre och djupare del av Ghana. Jag har manga tankar for tillfallet, och vet inte vart jag skall borja. Min kropp och sjal ar tung, och aven om inte manga ord ar skrivna, skall ni veta att jag inom snar framtid kommer dela med mig av hela min vistelse i Ghana, det kan ocksa kallas en sagoberattelse. Min kropp ar tung av den anledning att jag valdigt snart skall lamna den plats som ger mig lycka och varme. Tyngden i kroppen utrycker sig i nagon form av angest, och det blir svart for mig att tanka.

Jag vill snart dela med mig av alla de tankar och kanslor, vilka befinner sig inom mig da ska ni fa mojlighet att lasa om min karlek till landet Ghana.. kanske till och med mitt andra hem.



PICTURES.

ETT NYTT STEG.

Jag begav mig tidigare till barnen denna morgon. Med ett leende, och ett hart grepp om pasen med godisstrutar,  hade jag inte nagon storre tanke pa att det faktiskt kom att bli min sista dag. Dagen sag i princip ut som vanligt, men varje hand jag fick i min hand, holl jag kvar sa lange jag kunde. Varje stund, och varje ogonblick stannade tiden upp, och jag slot mina ogon. Nar barnen haft lunch, och jag hjalpt de minsta med de sista tuggorna, och serverat vatten (jag lat dem leka med vattnet idag, vilket de tycker om men aldirg far gora), slappte jag ut dem pa garden, vilken gladje, vilka skratt och vilken energi.  Varje uttryck, varje ord, varje kram.. ni forstar inte. Nar jag visste att det var dags for mig att lamna barnen, bad jag en av lararna beratta pa deras sprak, fante, att jag skall lamna, tacka dem alla, att jag tycker om dem valditgt mycket och kommer att sakna dem. Martina och Henry kastar sig runt mig. Det hogg i mig och jag kunde inte halla emot mina tarar. Jag holl om alla lange, och nar jag gick holl jag hart om deras hander och sa, me pe woassem, vilket betyder jag alskar dig, till vart anda en. Det har varit en kanslosam dag, och jag har svart att skriva. Jag har inte riktigt forstatt det annu.

Tiden gar vidare, sa aven livet har i Ghana. Redan imorgon blir det nya tag och nya aventyr. Jag skall efter en packad vaska ta mig till Accra vid eftermiddagen och mota Ulrika och Judy, vilka anlander runt 19.00. Pa lordag vantas en lang fard till Kumasi. Jag ar mycket medveten om att jag kommer fa se stora skilldringar, och en annan del av Ghana. Jag ar oppen for nya intryck och erfarenheter. Far jag tillfalle att uppdatera pa min vistelse i Kumasi, tar jag den till akt.

Jag vill i denna text skriva en kram till Maja. Tack for dina ord och ditt brev! Ehee, tanker mycket pa dig. Vi ses hemma snart.

PICTURES.